Hanna-Liisa, Sofia och Mexiko

kara lasare, temperaturen klattrar nu over 35 grader och snart kanske det ar dags att kopa sig ett par flipflops for det borjar bli svart att ga pa gatan barfota...

Kara lasare, bilderna far sta for orden for snart ar det stranddags.



blev till att fiska lite. info om denna goda fisk kommer nar den hittats i fiskboken (TACK aterigen faster m. familj)



Katri, min van som bjod med mig pa turen, hittade ocksa en ganska sa stor skoldpadda. SJALVKLART slapptes den tillbaka i havet.

Det var en trevlig vilodag, aterigen till havs.

Hasta luego

ZIPOLITE, OAXACA, MEXIKO. Spanjorska blev mitt i natten biten av en alacran, skrek sa hysteriskt hysteriskt att tva svenska tjejer vacktes ur sina fantastiska drommar och fick borja jaga ackliga sma hemska odjur.

Mitt i natten, sisadar strax efter tva vacks tva svenska tjejer upp ur sina underbara drommar av ett gallskrik. "NAGOT BET MIG! NAGOT BET MIG PA HALSEN!" skriker spanjorskan samtidigt gratandes, "UNA ALACRAN UNA ALACRAN!" fortsatter hon. "Nej myror kan ocksa bitas, lugna ned dig" sager en av svenskarna. "AAAAAAAAAAAAAAAAAAJ och nu sover min tunga!" skriks det igen och spanjorskans klader flyger ner pa golvet. Nu vaknar svenskarna pa riktigt. Och minsan, efter upptackta bett pa ryggen och halsen blev det dags att leta efter ett okant odjur (med misstankar om att skurken nog var en alacran, samtidigt med starka hopp om att det inte var det) och japp darunder sangmobeln patraffades den. ALACRANEN.

Undertiden som den modigaste svenska tjejen dodade alacranen sa ringde den andra efter rad. "Stoppa i henne vitlok och ge henne limejuice att dricka". Lime kunde inte patraffas sa det fick bli sura apelsiner som motgift.

Resten av natten gick at till att lugna spanjorskan och vanta och se om motgiftet verkade eller om hon kanske skulle fa en allergisk reaktion. Med vad som kandes som myror i hela kroppen, domnande tunga och andra syndrom satt spanjorskan skakandes tillsammans med de tva svenskarna, en hollandska och en mexikanska som sedan tryggt sov med spanjorskan.

Natten gick bra, ingen allergisk reaktion dock vandrade spanjorskan runt tva dagar skapligt lullig, kanske till och med full.

"SKONT, ingen skada skedd men en upplevelse" sager de deltagande

 

 

 

 

Kara lasare, blir ibland att jag aker ganska mycket taxi. Framsta anledning ar for att ta mig till Puerto Angel och dyka. Har finns det ett smart kollektivsystem dar man klammer in tre personer i baksatet och tva dar fram och sen aker valdigt billigt vart man nu ska nagonstans. OM det finns tllrackligt med folk forstas (har lagger jag dock in en liten tveksamhet for jag vet inte om det kanske for lokalbefolkningen alltid finns kollektivtaxi...) och grejen ar att nar jag ska aka sa finns det aldrig folk.

Sa har brukar diskussionerna lata

- Taxi? fragar taxichaufforen
- Ja tack, till puerto angel, kollektivo svarar jag
- Det finns inte folk for det just nu svarar taxichaufforen
- Okej men hur mycket ska du ha for att kora mig? Fragar jag som ofta har relativt brottom till dykningen
- 70 pesos svarar dom (okej, priserna brukar variera lite)
- Skojar du med mig, med kollektivo kostar det 7 pesos? sager jag lite trott pa den kommande forhandlingen
- Ja men nu finns det inge folk (eller sa ar det sent pa kvallen och da ar det ju forstas dyrare) sager taxichaufforen och tanker sakert utlanning som latt betalar
- Nej du far 35 vilket ar summan pa 7 pesos x 5 personer eller sa betalar jag 15 och sa far du ta upp folk pa vagen men finns de inga langs vagen sa betalar jag inte mer an 15.  (den har forhandlingen var det faktiskt en taxichauffor som foreslog forsta gangen)

Sen om det slutar med att jag betalar 50 eller mer pa kvallen eller 7 pesos eller 35 pa dagen beror pa humor och taxichauffor och tur med forhandling. Trottsamt ar det iaf

Men det blir jobbigare...

Pa vagen hem fran Puerto Angel vill inte taxichaufforerna kora hela vagen till Zipolite utan kor fram och tillbaka till ett Universitet som ligger pa vagen... Ska jag ta mig till Zipolite hela vagen med taxi blir det till att betala mer eller diskutera...  OM det ens finns en taxibil med ledig plats for hemresan efter dykningen brukar matcha in med tiden da alla slutar plugget eller jobbet. (sjalvklart finns det men det kan bli till att vanta ett tag)

SA, har ni fatt lite info om vardgassysselsattningar
jag alskar det

... och tankte slanga in ett litet blogginlagg igen

Kara lasare, efter en tids paus fran bloggen njutandes av det ljuva livet i Mexiko sa kanner jag nu for ett inlagg till. Skulle skriva feta inlagget med feta bilderna men det blev knas med overforingen fran kaisas kamera och nu har hon akt. Bilderna fran resan togs med hennes kamera for den ager ut min och sofias - definitivt sofias, for den har fokusfel...

Dock sa finns det en del bilder fran Chiapas och dom far beratta historien tills att min kara supersnalla faster skickar mig andra anvandbara bilder.

VI BORJADE RESAN i San Christobal, Chiapas. Eller egentligen mottes vi upp i Tuxtla men den staden hatade vi sa darifran lagger vi inte upp nagra bilder (har kanske inga heller).

DOCK, en eloge till min smarta faster Kaisa som utan att veta om motesplatsen (hade inte fatt min meddelanden) lyckades spara upp oss i en storstad dar vi glatt och ovetandes om hennes lilla motesproblm satt och vantade pa hennes ankomst.

borjar med att tacka for kudden som faster tog med sig



Tillbaka till San Christobal, dar vi strosade runt och upplevde den supersupermysiga staden





Jattetrevlig stad sa darfor bestamde vi oss for att ta en cykeltur genom staden ivag till en grotta och flod en dag. Vi lyssnade inte nar cykeluthyrarn sa att det var 7km uppforsbacke men som ni kanske ser pa en av bilderna ovan sa var det sant faktiskt.



Vi borjade, som ni ser, fett hurtigt och fett snygga (sofia likasa men star i det har fallet bakom kameran)



Men sa borjade uppforsbackarna ta kal pa en....



Men det var vart sju kilometers uppforsbacke nar vi kom fram





vi besteg (ner) lite berg ocksa, det var skont



och gick in i grottan en svang. Traffade en trevlig man fran omradet som glatt berattade, nar vi fragade, att denna stenart ju forstas ar en klippa och ar flera flera flera ar gammal....



Traffade pa vagen ner en sot och trevlig flicka som bjod oss pa ett fint foto

BEGAV OSS VIDARE, tog bussen fran San Christobal till Palenque och gjorde nagra stopp pa vagen



For till La cascada de agua azul och har far bilden tala for sig sjalv





For ocksa till ett annat vattenfall men har for tillfallet glomt bort namnet.

Efter stoppen vid vattenfallen fortsatte var resa vid den arkeologiska zonen i Palenque men har borjade ocksa bildoverforingen strula.... fortsattning foljer nar faster min orkar skicka over lite bilder!

HASTA LUEGO, idag ska det goras lite smycken tror jag

P.s.



D.s.