Hanna-Liisa, Sofia och Mexiko

Kara lasare, i mandags var det var tur att fa prova pa den tidigare namnda ovningen. Det var en riktigt intressant och larorik dag. Rolig for vissa och mycket jobbig for andra. Nedan foljer bilder och diverse kommentarer.








Claudia kunde inte rora sin storre delen av sin hogra halva och jobbade i koket. Det gick bra sa hon och hon fick lara sig att anvanda sig mer utav sin vanstra sida (hon ar hogerhant)



Christiande (dov och stum) och Josefin (riktigt dalig syn om an ej helt blind) jobbade tillsammans i Cuidados och fick kommunicera med varandra ba annat vis an att prata.



Laura (blind) jobbade i papel reciclado har tillsammans med Sofia (dov och stum). Ocksa ett helt nytt satt att kommunicera pa.



Giovanni (rullstolsburen) jobbade i snickeriet hela dagen och fick forstaelse for hur det ar att vara rullstolsburen och jobba dar och i allmanhet. Insag att verkstaden inte var perfekt konstruerad for att pa lattast satt ta sig fram med en rullstol, na alla verktyg och ocksa att det inte gick lika fort som utan.



Katrina med rorelsesvarigheter och fruktansvard smarta (har illusionerad av bonor i skorna) jobbandes i snickeriet.



Valentina, med saknad av en bit av benet, jobbade hela dagen i affaren.



Jag fick testa pa att vara blind och jobbade under dagen med sjukgymnastik. Eftersom att jag inte sag nagot var jag tvungen att lyssna bra sa mycket mer, vara riktigt koncentrerad for att forsta vad for ovningar patienterna gjorde. Jag fick ocksa vara med och gora lite rorelserehabilitering med en av tjejerna i cuidados. Da var jag verkligen tvungen att vara koncentrerad och pa andra satt an att lyssna och se forsta tjejens kanslor da hon ar blind, dov, stum och forlamad. Riktigt svart och intressant men det gick bra!

Andra passager att klara av under dagen var bland annat att ata mat och att ta sig fram pa Piña. Inte helt latt att orientera sig. Jag var en gang pa vag till Cuidados och trodde att jag var framme men hade istallet gatt in pa kontoret som ligger 200 m darifran.

Jag larde mig mycket.



Dagen var valdigt givande och det var med sakerhet inte bara jag som larde mig mycket. Denna erfarenhet har gett mig mer forstaelse och insikt i hur det ar att leva med ett handikapp och jag lar lange fortsatta att tanka pa denna dag, analysera och lara mig mer. Jag larde mig ocksa mer om mig sjalv, tillit och talamod och att kommunicera pa alla vis med alla manniskor och personer och personligheter.

Gracias amigos, espero que les vayan bien.

P.s. Ingen aning om vart man koper en san dar fiskbok eller om den existerar, men jag vill ha en san!
Tvillingbror min, skicka mig en san kamera sa ska jag ta fantastiska bilder.

peace

Kara lasare, idag ar det sondag vilket oftast betyder ledig dag. Idag tillbringade jag denna lediga dag dykandes - skulle faktiskt kunna saga att det var underbart.

Vi for ivag till den omtalade fyren, The Faro, for dar sags det att det finns som nagot sorts naturligt akvarium pa ca 12-18 meters djup. Och det kan jag bekrafta att det gor. Vi dok i 45 min med fiskar at alla hall och kanter, under, over och igenom  stora och fargsprakande fiskstim med smafisk nafsandes i vaderna, stotte pa trumpetfiskar och mycket annat spannande. Simmade aven in i ett sant dar stalle dar vattnet ar apkallt av nagon anledning (namn och anledning larde vi oss i naturkunskapen men for ogonblicket besitter jag inte denna kunskap). Behovs ibland inte mycket for att fascinera mig och vadigt chockad och farscinerad (hur stavar man?) blev jag nar min kara dykpartner (samma som forra gangen) tryckte en illgul blasfisk i famnen pa mig.

Aven detta stalle valdigt stromt men kannde mig bra mycket sakrare nu, sa nagot lar man sig nog allt. Nasta dyk blir kanske pa dykplatsen, el secreto (hemligheten), eller sa blir det kanske ett nattdyk for att jaga fisk.



Bakom denna klippa sa ligger fyren och dykplatsen om ni nagon gang ar i krokarna.

Hasta luego, nu vantar snart filmen amores perros pa en bar, innan denna kanske man ska tvatta lite ocksa...

P.s. Jag onskar mig en san dar "alla dom har fiskarna har jag sett"-bok.

Kara lasare, efter tre avbrutna forsok att skriva exakt detta inlagg gor jag nu mitt fjarde och sista. Dock kanske inte lika detaljeat som det allra forsta.

Det ar ju sa att jag och Sofia ar har och jobbar pa dagarna och det gor vi pa lite olika arbetsomraden. Nedan foljer bilder och forklaringar kring 3 av dessa.

HUERTA / MANTENIMIENTO
Innebar vaktmastarsysslor och stadning. Josefin (volontar fran Aland) och jag fick en dag syssla med rengoring av tanken for forvaring av vatten (ej drickbart) och reparering av lackande ror.







TALLER DE SENCABILICION (med reservation for stavfel)
Sofia for till ett stalle for att utfora en ovning dar man far testa pa att leva ett slag med lite olika typer av handikapp. Eftersom att jag inte var dar kan jag inte visa mer an bilderna, men stay tuned, for pa mandag (imorgon) ar det dags for oss volontarer att fa prova pa att jobba med detta en hel arbetsdag.







INTERVENCION TEMPRANA
Varje onsdag sa kommer familjer fran omraden i narheten for att leka/rehabilitera. Varje gang deltar minst tva volontarer och denna onsdag var det antligen min tur. Volontarernas uppgift ar att hitta pa en lek som ALLA kan leka, ALLA innebar de allra minsta anda upp till mammorna/papporna/far- och morforaldrarna. Detta ar valdigt kul, men en svar uppgift att tillfredsstalla alla. Dock sa lyckades vi bra med varan lek, draken och smurfarna - vill ni ocksa valdigt garna leka den sa fixar vi det dar nagon gang i juni.



Sofia, sjukgymnast pa Piña, klippandes och ritandes hus med nagra barn.



Helen, arbetare pa Piña, sokandes efter saker i sanden med barn.



Laura, volontar fran Sweich (?), lekandes med minstingarna och deras mammor.

Det fick bli allt for detta inlagg. Hasta luego.



P.S. Antligen fick jag fast odlan pa bild, om an en liten sadan. Den svarta flacken pa bilden ar ingangen till underlandet.

Kara lasare, efter jobbet pa lordagen tog vi en liten minisemester bort fran Piña. Med ungefar 1,5 timmes sammanlagd resa kommer man fram till ett valdigt populart surfstalle pa denna kust, Puerto Escondido (Den gomda staden eller nagat i den stilen)













Blev dock en lugn och trevlig helg. Grabbarna tog en surfinglektion, vi utforskade stallet och affarerna lite, gick ut och at och degade pa stranden.

Nu vantar en dags jobb i koket for min del, Sofia for till Candelaria for att jobba med Piña dar. Efter jobbet vantar dykning!

Hasta luego

Kara lasare, ett litet kort inlagg tillagnas varan van som helt plotsligt stack ivag till sina broder i det storre landet ovanfor detta for att leva sitt liv. Detta utan att saga nagot till nan forutom sin familj och lamna ett brev till sin van. Jag hoppas att hans resa gar bra, den lar ju vara sa ganska pafrestande eftersom att det inte ar med visum och flygplansbiljett han flyttar.

Kara lasare, vi ar ju ocksa har i mexiko for att jobba, sa detta inlagg fokuserar pa min forsta jobbtur utanfor centret.

Igar for jag, en sjukgymnast och en annan sorts terapeut ivag till samhallet Candelaria for att besoka lite larare i olika skolor. Rebe, terapeuten som jag akte med jobbar namligen var 15e dag med nagra av dessa skolungar. De kommer till Piña Palmeras bybesok i candelaria och jobbar varje gang lite med Rebe och for att hon ska kunna jobba battre med dessa ungar, som har inlarnings- och koncentrationssvarighter, behovde hon prata med lararna for att se hur de jobbar.

Detta var intresant men for mig valdigt abstrakt eftersom att jag aldrig traffat ungarna och annu inte jobbat med Piña i Candelaria. Sa pa min lista av vad jag vill gora snart ar att aka dit for att fortsatta folja detta arbete.

Sa har uppfattade jag Candelaria och skolorna

Bilfarden dit tog ca 1,5 timme och var otroooooligt sovande. Det ar namligen sa att vagarna ar sa kurviga att man nastan moter sig sjalv igen och detta i mer an en timmes fard fungerar for mig som ett somnpiller - ocksa lite aksjuk hinner jag bli.

Skolorna (lag- och mellanstadie) ar valdigt sma och det finns ungefar en i varje by/del av Candelaria. Hur undervisningen ar hann jag inte uppfatta forstass men dom ar typ 100 ungar pa en larare och det var ett javla stahej och sen drog jag mina egna slutsatser och fragade lite mer vetandes manniskor.

Candelaria ar belaget i bergen och har en otrolig vaxtlighet. Folket lever valdigt enkelt och manga pratar ocksa inhemska sprak, alltsa andra an spanska. Vi hann ocksa med ett hembesok for att paminna en familj om att aterkomma till Piñas besok i Candelaria. Det ar valdigt intressant att se hur folk bor.

- DOCK fotade jag med en annans kamera och har annu inte tillgang till bilderna.
Nu ska vi till Mazunte dar det ar nagot slags jippo. Hors snart igen.

12slaget pa nyarsafton firades pa stranden med vanner fran Piña Palmera



varje (nastan) lordag ligger hydroterapi pa schemat och de volontarer som den dagen jobbar i cuidados foljer med for att bada/rehabilitera med personerna fran cuidados. detta ar nagot som jag tycker mycket om att gora. pa bilden Jose med hjalp av Rey, en arbetare pa Piña.



sofia precis innan hon snyggt ger sig ut i vattnet for att fanga vagorna staendes pa bradan. eller?



sofia en vanlig dag. eller?



I sondags for vi pa lunch hos en van till en annan volontar. detta ar utsikten fran hans hus.



Claudia, en volontar fran Mexiko, sofia och jag.

Kara lasare,
vad saknar ni bilder och information om?

Kara lasare, nu var det lange sedan vi skrev sist sa nu vet jag inte riktigt vart jag ska borja nagonstanns. Mycket hander varje dag men nu borjar man liksom bli valdigt van vid vardagen. Jag och sofia konstaterade haromdagen att nu har man anpassat sig sa pass mycket och atit maten pa Piña sa pass manga ganger att den nu ar riktigt god. I borjan kanske man forsokte att undvika bonorna sa mycket som det gck men nu ar det nagot av det godaste. Och for sofia har det gatt sa pass lang att hon en gang sa att hon ibland langtar efter maten pa Piña.

NYARSAFTON

For min del borjade nyarsafton pa en indisk restaurang med 2 andra volontarer och Sofia at egenlagad middag med andra volontarer pa Piña. Senare mottes vi upp for att borja festandet i Zipolite pa lite olika stallen. 12 slaget firade vi tillsammans med folk fran Piña Palmera pa stranden och darefter fortsatte vi festen pa Playa Aragon med en hog med manniskor och elektronisk musik. Sedan blev det en timmes somn och sen upp och jobba i cuidados. 

VI FORSOKER LARA OSS ATT SURFA

Pa varan lediga sondag begav jag och sofia oss ivag med vara surfingpolare (som i andra fall ocksa ar vara polare, valdigt bra polare) for att surfa lite. Fan vad svart det ar.
Samma dag pa samma strand var det ett annat gang med manniskor som bestamde sig for att bada. Dock kunde dessa manniskor inte simma, sogs med i strommarna och vips bottnade dom in langre men som tur var kunde vara surfbuddies detta och darfor ocksa hjalpa dem upp. Ingen skada skedd!

JUST NU

De senaste dagarna har jag varit lite hangig i feber och sant sa sitter utan mer intressanta saker att skriva om.
Ge inte upp hoppet om bloggen dock, snart ar den tillbaka.